Från 40–40 till 70–68: så fungerar tennisens poäng

Börja med servarens poäng

I ett vanligt game räknas poängen 0, 15, 30, 40, och servarens siffra anges först. Vid 40–40, deuce, krävs två poäng i följd: först fördel, sedan game. Förlorar spelaren med fördel nästa poäng blir det deuce igen.

Exempel: 30–40 betyder att mottagaren har breakboll. Vinner mottagaren nästa boll bryter hen serven. Vinner servaren blir det 40–40. Breakboll är alltså ett läge, inte ett redan vunnet game.

Set, tiebreak och matchboll

Ett vanligt set vinns med sex game och två games marginal. Vid 5–5 kan det bli 7–5; vid 6–6 spelas ofta tiebreak. Ett normalt tiebreak går till sju poäng med två poängs marginal, så 7–6 räcker inte för att avsluta det. Setresultatet skrivs däremot 7–6 när tiebreaket är avgjort.

En matchboll är en poäng som kan avsluta hela matchen, medan en setboll bara behöver avgöra setet. Tävlingsformaten skiljer sig: Grand Slams regelbok för 2026 anger ett tiopoängstiebreak i avgörande set. Kontrollera därför formatet innan du tolkar resultatraden.

Matchen som tog elva timmar

John Isner slog Nicolas Mahut i Wimbledon 2010 efter 11 timmar och 5 minuters spel, fördelat över 22–24 juni. Avgörande set slutade 70–68. Hela resultatraden var 6–4, 3–6, 6–7, 7–6, 70–68.

Bara femte set innehöll därmed 138 game — mer än elva set som slutar 7–5. Det är vår omräkning av resultatraden och visar vad ett avgörande set utan tiebreak kunde innebära. De båda första tiebreakseten och maratonsetet i samma match gör också skillnaden mellan formaten väldigt konkret.

Läs resultatet utan att missa dramatiken

Ett setresultat på 7–6 avslöjar att setet avgjordes i tiebreak, men inte hur många setbollar som räddades. För ett bra matchreferat behövs därför både resultatraden och de avgörande bollsekvenserna. ITF:s livescore är en ingång till förbundets tävlingar; ATP- och WTA-tävlingar följs även via respektive tours resultatsidor.

Faktagrafik till artikeln

Spelsinne · egen faktagrafik. Källor: ITF och Wimbledon. Historiskt matchresultat från 2010.